Japansk Spisshund Forum Norge

Fuglemat · Junior

Heh, lite mot og mye hormoner ja. Er nummer en og to på lista over ting jeg føler må jobbes med i avlen. Er det som vil spille størst rolle for livet til både hund og eier.

Her i gata er det en hanne som er redd andre hanner, tøff og bråkete på avstand og alltid holdes i bånd av den grunn . Og så min tispe som er sky og skeptisk og knurrer til det aller meste og glefser til valper i de tre månedene løpetid og innbilt varer. Pokkers hormoner. Har jobbet og jobbet med det i et år, nå kastrerer jeg.

Annonsør

GretheT · Administrator

Chezzays · Junior

Visst hade det varit trevligt om alla som gick i avel var champions, i alla fall ena hunden i kombinationen. Men jag tror i alla fall i Sverige så är det ganska vanligt att tiken eller hanen i kombinationen är champions (eller har något cert), så har jag upplevt det i alla fall... Mina japanska spetsar som går i avel är nu Champions och en är på god väg, hon ska bara bli tillräckligt gammal Laughing

men jag kan inte säga att jag har det som ett krav, har individen något som är till fördel för rasen som kanske till och med är en "bristvara" så är det enligt mig en god andledning till att föra sina gener vidare i en väl genomtänkt kombination. Målet med kombinatioen för mig är alltid att få fram rastypiska hundar, har inte hafft så många kullar än men man lär sig så länge man lever *ler*

Om man skulle ha ett krav på championat, har vi tillräckligt avelsmaterial då, då menar kan kanske inte i antal individer utan stammässigt, så att det inte blir för snäv avelsbas (för många med liknande stamtavla)?

Jag tycker det redan nu är svårt att hitta hanhundar till mina tikar, för de flesta jag gillar är släktingar till mina tikar, en liten inavelsgrad är okej för mig men det får inte vara för mycket... Detta gör att jag hällre åker LÅNGT för att para med en hane jag gillar och som jag tror passar min tik. Skulle aldrig få för mig att ta en hane som jag kanske inte tror på fullt ut bara för att den bor närmre... Har nu rabiesvaccinerat mina tikar för att landets gränser inte ska vara något hinder för en enligt mig bra kombination... Detta gör jag för att jag brinner för rasen, jag vill få fram vackra och trevliga japanska spetar...

Detta är ett otroligt intressant ämne, kul att det är lite disskution på forumet!!! Förstår inte riktigt allt som skrivits, för att det är ju skrivt på norska, men jag gör så gott jag kan Embarassed

Hoppas ni förstår mig i alla fall Wink

Chezzays · Junior

Annonsør

Kennel Freddygården · Junior

GretheT · Administrator

Kennel Freddygården · Junior

Annonsør

Laila · Valp

Litt gammel diskusjon, men lurte på om hvilke (hvis det er noen) retningslinjer for avl det er i Norge for å avle på Japansk Spisshund?

På f.eks. Islandsk Fårehund er det noen retningslinjer. Du kan se her: http://islandshunden.no/retningslinjer-for-avl.html

Har letet på Norsk Japansk Spisshundklubb sin hjemmeside, men fant ingen. Muligens jeg overså det Wink

Rk · Valp

Jag håller inte alls med i diskussionen..

En utställningsmerit är ingen garanti för att en hund är ett lämpligt avelsdjur. Utställningsmeriter är ENBART en mätare på tidigare utförda kombinationer. Dvs hur väl man lyckats tidigare jämfört med standarden.

Idag är det oftast så, att MAN TROR att en storvinnande hund är den bästa hanen/tiken att avla på. Det är inte alls så. Tyvärr nyttjar många "uppfödare" detta fenomen och lånar ut sina välvinnande hanhundar till höger och vänster utan urskiljning. OCh den som använder hunden tror att här ska minsann skapas utställningsstjärnor.

Jag anser att jappeaveln, och kanske speciellt i Norge och Finland är alldeles för fokuserad på att få fram utställningshundar.

Om vi ska "kräva" utställningsmeriter på våra hundar för att avlas på så kommer avelsbasen bli mer begränsad, den genetiska variationen helt ruinerad och rasen kommer genomgå en ytterligare försämring.

Visst är det bra om man som uppfödare meriterar sina avelsdjur, men den mest vinstrika hunden kan vara en ganska medioker nedärvare.

En bra hund är inte den med minst fel - det är den med störst förtjänster. Dvs rastypiska sådana.
En hund med ett detaljfel som ger avdrag och inte meriterar för CK i tävling kan vara den hunden som har en egenskap som är så stark och det man söker efter. En rastypisk detalj.
Skall då avelsbegränsningen sitta i det enda felet??

Nu kan ju inte jag beskyllas för att bedriva avel på "omeriterade" hundar då mina hundar generellt är högt meriterade. Men inte använder jag meriterna som avelsunderlag!!
Dock backar jag ALDRIG att avla på en totalt omeriterad hund om den har de egenskaper jag söker/saknar. Kan säga att flera av Nordens mest meriterade jappar är barnbarn till en tik som totalt saknar utställningsmeriter. Hon var även mamma till en av Sveriges mest meriterade hane vars avkommor avlas frisk på runt om i hela världen.

Jag tycker att det är att göra livet lätt för sig att säga att en avelshund skall ha "viss utställningsmeritering". Då lägger man ansvaret i någon annans händer och slipper själv skaffa sig kunskap, erfarenhet och information om de avelsdjur man ämnar använda.

Enligt erat resonemang skulle den tiken ALDRIG gått i avel. "I rest may case"